ateism, att lämna islam

Mitt efternamn

Jag heter fortfarande Mohammedi i efternamn. Men jag vill inte bli kallad för det, eftersom jag har lämnat islam och är inte muslim längre.

Mohammedi är ett vanligt efternamn i Iran och Afghanistan. På persiska är det vanligt att efternamn slutar på ”i”. Det är som ”son” på svenska. De flesta persiska efternamn slutar på i, till exempel Ahmadi, Hosseini och Heydari. Om man kommer från Teheran kan man heta Teherani i efternamn. Det visar att man kommer därifrån. Mohammedi betyder typ att man följer Mohammed. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men ungefär så.

Nu har jag hittat min egen identitet och har min egen livsåskådning och vill inte bli kopplad till någon religion. Därför känns det skitdåligt när folk säger Mohammedi till mig. När tandläkare eller andra säger mitt efternamn börjar jag tänka på allt det gamla. En av mina kompisar brukar skoja om mitt efternamn. Då blir jag irriterad och svär till honom.

Det påminner mig ganska mycket om mitt liv och allt som har hänt. Då tänker jag: Kommer jag att få byta mitt efternamn någon dag?

Jag vill inte att det ska stå Mohammedi på mitt id-kort. Just nu kan jag inte byta för jag har ett LMA-kort. Jag skäms när jag visar det för folk. Mohammedi! Det är som om det står på mitt kort att jag är muslim.

Det ska bli så skönt när jag blir av med det där namnet och ingen kallar mig Mohammedi längre. Det känns som om jag har städat bort smuts från mitt gamla liv, men det finns en liten bit kvar. Jag vet att det inte är smuts, men det finns fortfarande något kvar som kopplar mig till den muslimska religionen och kulturen. Det vill jag inte.

ateism, att lämna islam, islam, mat

Frihet på en tallrik

Skånsk äggakaka med fläsk

Alla muslimska barn får lära sig vad som är haram. Ordet haram betyder otillåtet. Men det finns saker som är värre än haram. Det kallas najes. Ordet najes betyder ungefär smutsig, men värre. Om man är smutsig kan man bli ren, men det som är najes kan aldrig bli rent.

Fläskkött är både haram och najes. Att äta fläskkött är bland det värsta man kan göra om man är muslim. När jag var liten fick jag höra det av min mamma, mullorna och alla andra i Iran. Man får lära sig i skolan vad som är haram och halal. Vi fick lära oss vilka sorters fisk man får äta. Fiskar som har fjäll är halal. Det betyder att man får äta de. Men fiskar som inte har fjäll är haram. Jag lärde mig att tycka illa om mat som var haram, till exempel fläskkött.  Man får aldrig, aldrig röra en gris eller vara i närheten av den. De sa att grisar parar sig med vem som helst och att grisar äter allt, till och med bajs. Därför är deras kött haram. Men den viktigaste anledningen till att man inte får äta gris är att Mohammed sa det. (Men islam har bara kopierat det från judendomen.) För mig var allt det här självklart när jag bodde i Iran.

När jag kom till Sverige såg jag att andra åt gris. Det var helt normalt för dem. Först ville jag inte ens röra deras tallrikar som de hade käkat gris på. Jag hade en stark känsla att det var najes. Om jag hade råkat ta på tallriken hade jag tvättat mig. Det hade känts som en synd. Men samtidigt började jag få andra tankar. Jag såg att det var helt normalt för andra att äta gris. Då förstod jag att det var min kultur och min religion som tyckte att grisar var smutsiga och otillåtna.

En gång åt jag gris utan att veta om det. Jag bodde i Karlskrona och de andra ungdomarna på mitt boende sa att jag hade ätit gris. Det kändes inte bra, men smakade gott. Nästa gång jag åt gris var när jag hade flyttat till Stockholm. Det var chorizo som vi grillade. Jag gillar stark mat och det var jättejättegott. Lite av den smutsiga känslan fanns kvar. Men jag hade bott ett tag i Sverige och lärt mig om andra livsåskådningar, så mina muslimska tankar hade börjat försvinna och mina tvivel växte.

Nu är alla mina tankar om haram och halal borta. Det är jätteskönt. Förut kände jag mig dålig och syndig hela tiden. Jag gick runt och var rädd för helvetet och döden. Nu är jag inte rädd längre. Jag kommer inte att bli bränd i helvetet för att jag äter en skinkmacka. Gris är ett djur precis som kor, lamm eller fisk. Jag äter fläskkött för att jag tycker det är gott. Bacon är det godaste köttet som jag vet. Det är salt och krispigt och smakar mycket bättre än lamm eller nötkött. I somras var jag i Skåne och åt äggakaka med fläsk. Det var det godaste köttet som jag har ätit i hela mitt liv!

Ibland säger jag att haram är den bästa kryddan. Jag menar att jag får en frihetskänsla av att äta saker som var förbjudna i min tidigare religion. Nu vill jag leva tvärt emot islams regler och förbud, eftersom religionen förstörde så mycket av mitt liv. Därför smakar maten extra bra med bacon.

ateism, böcker, islam, kristendom

En bok som hjälper mig tänka

För några månader sedan gick jag med i Humanisterna och fick boken “Sekulär humanism” av Patrik Lindenfors och Christer Sturmark. Den är väldigt intressant och jag läser den just nu.

Det är som att läsa mina egna tankar, men på ett mer avancerat språk. Min svenska är enkel och vardaglig, men språket i boken är lite mer avancerat. Om man använder ett sådant språk blir det lättare för andra att förstå. Ett exempel är den här mening som finns på sidan 19:

“Den sekulära humanismen uppfattar verkligheten som naturlig, snarare än övernaturlig.”

Det är en enda mening, men den säger något som jag måste använda många ord för att förklara. Jag brukar prata om Jonas som var i en fiskmage, Salomon som pratade med djur eller Moses som öppnade havet och förvandlade sin käpp till en orm. Sådana berättelser är övernaturliga och helt orimliga. De är som Sagan om ringen för mig. Varför tror folk på Moses men inte på Sagan om ringen? Alla förstår att Saga om ringen bara är fantasi. Varför säger man inte samma sak om berättelserna i bibeln och koranen? Jag tror på det som finns i verkligheten. Naturen som vi ser är på riktigt.

Språket är komplicerat. Det finns hundra olika sätt att säga en sak. Jag är inte en människa med en utbildning och ibland kan jag inte uttrycka det jag vill. Utbildning är viktigt för att kunna uttrycka sig på ett bra sätt. Det språk som jag fick under min uppväxt var ett religiöst språk. Eftersom språket är ett verktyg för att förstå och förklara världen, så var det som om jag bara kunde se världen ur ett religiöst perspektiv. Här i Sverige har jag skaffat mig ett sekulärt språk för att prata om världen och mig själv. Men det tar tid att lära sig ett mer avancerat språk. Boken om sekulär humanism hjälper mig mycket.

 

andra saker

Wikipedia var min skola

Nelson Mandela 19 år.

Jag gick bara i skolan i fyra år i Iran och fick inte lära mig så mycket om världen. Istället för skolan fick jag börja jobba. Efter några år hittade jag ett internetkafé. Jag visste ingenting om e-mail eller Facebook, så mina kompisar fick förklara sådant för mig. Jag hade ingen aning om vad g-mail och sådant var. I skolan hade vi skrivit på papper. Det var inte som svenska skolor där man får en dator.

På internetkaféet spelade vi mest spel, men jag började också söka på nätet. Wikipedia var det första som kom upp. När jag sökte på saker klickade jag på länkar och läste mer och mer. På det sättet fick jag massa information. Jag läste och läste. På fredagar behövde jag inte jobba och ibland satt jag hela dagen och läste på nätet. Jag brukade gå till internetkaféet efter jobbet också. Ibland var vi där till klockan tre på natten.

Internet öppnade en dörr till världen och kunskap. Plötsligt kunde jag ta reda på mer om saker jag var nyfiken på. Jag hörde Che Guevaras namn och undrade vem det var. Vem var han som hade en mössa med stjärna och rökte cigarr? Han såg ut som en gangster! Men jag sökte och läste om att han var från Argentina och kämpade mot diktatorn på Kuba. Jag läste att han var läkare och hade ett ganska bra liv i Argentina, men att han reste genom Sydamerika och förändrades. Han lämnade familjen och tog till vapen för att göra revolution istället. Jag såg videofilmer om honom och förstod att han inte var en gangster.

En annan person jag läste om var Nelson Mandela som kämpade mot apartheid i Sydafrika. Innan jag började läsa på internet visste jag inte ens att det fanns vita människor i Afrika. Jag hade inte fått lära mig att européer åkte dit, koloniserade och gjorde massa taskiga saker mot afrikanerna. Det var saker jag lärde mig på nätet, det var ingen lärare som lärde mig det. Nelson Mandela är en fortfarande en förebild för mig. Han kämpade för mänskliga rättigheter och mot orättvisor. Han satt i fängelse i 27 år och gav inte upp. Det är länge tid än jag har levt!

Om inte internet och  Wikipedia hade funnits så hade jag inte varit den Emran som är just nu. Jag hade inte haft lika mycket kunskap om världen. Internet var min skola.