asyl, ateism, att lämna islam

Artikel om ateism som asylskäl

Humanisterna har delat den här artikel om varför ateism kan vara ett asylskäl för personer från Afghanistan. Det är Annelie Drewsen som har skrivit den. En jurist och en expert på Afghanistan beskriver situationen för personer som har lämnat islam och jag berättar lite om min situation.

Texten var från början med i en tidning som heter Artikel 14 tillsammans med en text som jag har skrivit.

ateism, att lämna islam, islam

Att bli fri från det religiösa förtrycket

Jag var 17 år när jag lämnade Iran. Gränsvakterna sköt på mig när vi gick över gränsen till Turkiet, men jag fortsatte framåt. Min längtan efter frihet vann över rädslan. I Turkiet kände jag för första gången frihet. Men för att bli helt fri räckte det inte att lämna Iran.

Det religiösa förtrycket hade format mina tankar, mitt sätt att se på världen och min identitet. Det fanns kvar i mig. Jag var fortfarande muslim när jag kom till Sverige. När jag fick höra att min lärare hade barn fast hon inte var gift tänkte jag att det var haram. När jag klappade en hund kände jag mig smutsig för att den var oren. De religiösa tankarna fanns kvar i mig. Samtidigt växte mina tvivel och jag började läsa mer om islam och andra livsåskådningar. 

Mina tvivel blev med tiden till en stark övertygelse. Jag blev säker på att gud inte finns och att islam är fel. Religionen passar inte ihop med mina värderingar och mitt sätt att se på världen och människor. Efter två–tre i Sverige försvann mina muslimska tankar. Det var då jag blev fri på riktigt.

Nu kan jag tänka självständigt och har hittat min identitet som ateist. Nu vill jag berätta om min resa för att påverka andra människor. När jag träffar andra killar från Afghanistan diskuterar jag nästan alltid religion. Jag vill att de också ska börja tänka kritiskt på islam. Men jag vill även att andra människor i Sverige ska förstå hur det är att lämna islam. Jag var muslim men förändrades. Det kan även andra människor göra. Men man lämnar inte sin religion över en natt.

Att lämna ett land är att gå över en gräns. Det tar en sekund. Men att lämna sin religion är en mycket längre resa. Det är som att åka från en värld där allt är svartvitt till en värld där alla färger finns. Tankarna och identiteten påverkas långsamt, men om man fortsätter framåt så når man friheten till slut.

ateism, att lämna islam, böcker

Jag skriver i tidningar

Det känns bra att leva i ett fritt samhälle där jag kan uttrycka mina åsikter. Jag vill få andra människor att förstå varför jag lämnade islam och se att religion skapar problem i samhället och för människor.

I slutet av förra året skrev jag om böcker i en tidning som heter Lisetten. Det var min gamla lärare Thomas som frågade om jag ville tipsa om några böcker. Här kan man läsa min artikel.

I januari skrev jag en insändare i lokaltidningen Mitti. Den handlar om att jag inte tycker att det ska finnas ord från islam i det svenska språket eller i mitt eget språk.

Här kan du läsa alla mina texter.


att lämna islam, islam, kristendom

Så reagerade mina vänner när jag lämnade islam

mitt förra inlägg fick jag en kommentar. Mattias skrev så här:

Det måste kännas väldigt befriande. Hade du vänner omkring dig, eller blev du ensam när du bröt med religionen?

Mitt svar är att mina vänner reagerade på tre olika sätt.

1. Några kompisar hjälpte mig i processen att lämna islam. När jag kom till Sverige var jag muslim, men hade tvivel. Jag hade en kompis från Iran som hade kommit före mig till Sverige. Han bodde i en annan stad, men vi pratade i telefon med varandra. Han bodde hos en svensk familj och berättade för mig att de var snälla, men inte hade någon religion. Senare sa han att han inte trodde på islam längre. Han sa att religionen var skitsnack och gav exempel på sånt som var konstigt med islam. Jag höll med och vi började prata om allt som var konstigt med islam, som att profeten Mohammed gifte sig med en 9-årig tjej, att kvinnor inte har samma rättigheter som män och att det är dödsstraff på att vara homosexuell. Egentligen ville jag inte prata om sånt. Jag var osäker på min identitet och det kändes syndigt att tvivla på religionen. Jag tänkte att det kanske var fel på mig. Men när han pratade om islam kunde jag inte vara tyst och jag började säga mina åsikter. Då växte mina tvivel.  

Ju längre tid jag bodde i Sverige, desto mer försvann känslan av att vara syndig. I början visste jag inte så mycket om religionsfrihet och yttrandefrihet, men jag visste att Sverige är ett fritt land och att man kunde säga sina åsikter. Det kändes bra att prata om sånt med den kompisen. Men till mina andra kompisar sa jag ingenting. Då var jag fortfarande försiktig med att diskutera religionsfrågor. Men det kändes jättebra att en gammal kompis hade samma tankar som jag. Det gjorde att jag inte kände mig ensam. Det är fyra kompisar som har hjälpt mig i min process, men nu har jag bara kontakt med två av dem.

2. Några kompisar accepterar mig och har blivit lite mer liberala muslimer här i Sverige. När jag ifrågasätter islam och religion säger de ingenting. I början var det inte så, då kunde de säga emot mig. Nu respekterar de islam men följer inte alla regler. De dricker alkohol till exempel och en av dem äter till och med griskött. Jag har också påverkat en ung kille som var jättetroende först. Han bad till gud fem gånger om dagen! Men nu har han också lämnat islam. Det känns jättebra att han lyssnade på mig och att jag kunde påverka en muslim att tänka fritt. Jag sa inte att han måste lämna islam, det var hans eget beslut.

3. Till sist har jag förlorat några kompisar för att jag lämnade islam. En av dem är extremt troende shiamuslim. Vi bråkade med varandra för två år sedan på chatten och sedan tog jag bort honom från Facebook. Några av mina klasskamrater i skolan slutade att vara med mig när jag kritiserade religionen. Jag ställde frågor till dem om islam, till exempel varför Mohammed gifte sig med en 9-årig tjej eller varför jag som lämnat islam måste dö. Men de kunde inte svara. Sedan slutade de att prata med mig. Jag blev ledsen och lite arg på dem.

Jag har också haft vänner som är kristna. En klasskompis hade tre halsband med kors, men sa att han inte var så troende! De som är kristna brukar inte tjafsa så mycket, de bryr sig inte om man kritiserar religion.

ateism, att lämna islam, hbtq, islam

Mer mänsklig utan islam

Religiösa människor säger att man ska känna gud i hjärtat, men jag har aldrig känt gud i mitt hjärta. De enda känslorna som religionen gav mig var rädsla och hat, men de är borta nu.

När jag var muslim var jag rädd för helvetet och för att gud skulle straffa mig hela tiden. Jag kände mig syndig. När jag slutade vara muslim försvann den känslan. Eftersom gud inte finns behöver jag inte vara rädd mer. Nu kan jag göra helt vanliga saker som att äta griskött eller kolla på tjejer utan att känna mig syndig.  

En annan känsla som fanns i mitt hjärta var hat. När jag växte upp i Iran fick jag lära mig att känna hat mot vissa människor, till exempel sunnimuslimer, judar och homosexuella. Hatet mot dem finns överallt i Iran och det känns helt normalt att hata när man lever där. Om man gör något kränkande mot sunnimuslimer straffas man inte, folk blir glada. Det här hatet försvann också när jag lämnade islam och förstod att religionen är bullshit.

Människor har känslor, men de känslorna har inte något med gud att göra. De känslor jag har nu är sådana som finns mellan människor, till exempel kärlek. Jag har blivit mer mänsklig sedan jag lämnade islam. Nu finns det plats för mer kärlek i mitt hjärta. Jag tror att jag har blivit den personen som jag borde vara från början. En person som ser alla människor på samma sätt. Alla människor är lika mycket värda.

ateism, att lämna islam, islam

Om jag hade bott kvar

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat klä mig som jag gör här i Sverige och jag hade inte kunnat färga mitt hår.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat göra hål i båda öronen. Jag hade inte kunnat ha örhängen, för de har en bild av hur ska man se ut: “Man ska se ut som en man om man är en man, och en kvinna ska se ut som en kvinna.”

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat träffa vem jag vill. Här i Sverige kan jag välja vem jag vill träffa och vem jag vill älska.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte vågat ställa mina frågor om religionen. Om jag hade gjort det, då hade jag hamnat i problem.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat prata om mina tvivel. Men här i Sverige kan jag säga att gud inte finns.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag aldrig kunnat bli ateist. Om jag hade blivit det, då hade jag blivit hängd.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat vara mig själv. Jag får vara mig själv här i Sverige.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat skapa min egen identitet. Jag har en egen identitet, och ingen kommer att ta den ifrån mig här i Sverige.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade samhället och religionen skapat en identitet till mig. Jag hade varit tvungen att acceptera den,

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte vågat säga emot religionen. Jag hade varit tvungen att hålla käften och vara tyst.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag varit som en fågel med klippta vingar som bara kunde flyga i sina drömmar.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat skriva den här texten.

*

Den här texten skrev jag till Tensta konsthalls textpris 2018. Jag vann inte, så ni får läsa texten istället. Här är vinnarna.

böcker, islam

Intressant faktabok om dinosaurier

Jag har läst boken “Dinosaurier och livet på jorden” av Torsten Bengtsson. Det är en faktabok som är intressant och spännande. Man får mycket information om hur livet på jorden var före oss människor.

Det har funnits liv på jorden i mer än 4 miljarder år. Dinosaurierna levde för 160 miljoner år sedan. För 66 miljoner år sedan träffade en asteroid jorden. Först blev jorden varm, sedan blev det kallt. Det var en katastrof och hälften av livet på jorden försvann. Dinosaurierna dog ut. Det var bara små djur kvar på jorden.

Boken är för barn och den innehåller många bilder som förklarar. Författaren förklarar svåra ord. Det blir intressant att läsa eftersom det inte bara är tråkiga texter på varje sida. Jag skulle rekommendera boken till nyanlända barn och ungdomar som tycker om naturvetenskap.

När jag var liten fick jag inte lära mig om sådana här saker i skolan i Iran. Men på teve såg jag program om dinosaurier och forskare som hade hittat dinosaurieben. När jag blev lite äldre kunde jag gå till ett internetkafé och lära mig mer. Men det var inte förrän jag kom till Sverige som jag blev intresserad och läste mer om Darwin och evolutionen.

Det är bra att sådana här böcker finns. Jag önskar att jag hade kunnat läsa sådana böcker när jag var liten och få kunskap istället för att lära mig suror från koranen utantill utan att förstå vad de betyder.

islam, Okategoriserade

Koranen på gymmet?

Jag var på gymmet en dag och tränade. Då såg jag en man med skägg som kom in på gymmet med sin väska. Han såg religiös ut. Han stannade och pratade med en annan man en stund, sedan gick han och bytte om. När han gick förbi mig såg jag att han hade en koran i handen. Jag förstod inte vad han gjorde på gymmet med en koran. Jag tyckte det verkade konstigt och undrade om han var en terrorist som skulle spränga sig själv inne på gymmet.

Sedan gick en annan kille som jag känner fram och pratade med mannen, och då tänkte jag att det inte var så farligt. Men det är ändå konstigt att gå runt med en koran på gymmet. För en muslim är allt som står i koranen sant, det finns inga fel eftersom de tror att orden kommer direkt från Allah. Enligt koranen är det haram att se på kvinnor som inte har täckt sin kropp och sitt hår. Men på ett gym finns massa tjejer som har tajta träningskläder på sig. En del har inte tröja, bara en träningsbh. Det är haram enligt islam, så om man är en troende muslim kan man inte vara på ett vanligt svenskt gym utan att synda.

En annan sak jag tänker på är en kille från Afghanistan som jag känner. En varm sommardag frågade jag honom varför han inte gick ut. Det var fint väder men han var bara hemma. Han sa: “Varför ska jag gå ut? Det är massa halvnakna kvinnor överallt. Det är dåligt, jag vill inte synda.” När han sa det blev jag lite chockad och förbannad. Varför bor han här då? Om jag tänkte på hans sätt hade jag flyttat härifrån och åkt till något muslimskt land. Där är kvinnorna svarta spöken som går omkring på gatorna. Jag kan inte förstå varför han flyttade till Europa. Varför kom han hit om han inte vill leva som man gör i Sverige?

Jag kan inte förstå hur personer som är starkt troende muslimer kan bo i västvärlden. De tycker att folk i västvärlden är kafir och kommer att hamna i helvetet. Varför bor de här om de inte kan acceptera friheten i Sverige? Det angår inte mig var de bor, men jag förstår faktiskt inte hur de tänker.

 

böcker, islam

Cats don´t care about the quran

På Youtube finns massor av filmer som visar att katter inte går på koranen. (Här, här och här.) Hur kan folk tro på sådant? Jag provade med vår katt och hon brydde sig inte om koranen. Varför skulle hon göra det? Det är bara en bok. Det är människor som tror på påhittade saker som gud och heliga böcker.

(Om ni undrar varför jag har en koran så är det för att jag vill visa att det bara är en vanlig bok. Jag kommer att göra fler filmer med den.)