ateism, att lämna islam, islam

Om jag hade bott kvar

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat klä mig som jag gör här i Sverige och jag hade inte kunnat färga mitt hår.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat göra hål i båda öronen. Jag hade inte kunnat ha örhängen, för de har en bild av hur ska man se ut: “Man ska se ut som en man om man är en man, och en kvinna ska se ut som en kvinna.”

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat träffa vem jag vill. Här i Sverige kan jag välja vem jag vill träffa och vem jag vill älska.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte vågat ställa mina frågor om religionen. Om jag hade gjort det, då hade jag hamnat i problem.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat prata om mina tvivel. Men här i Sverige kan jag säga att gud inte finns.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag aldrig kunnat bli ateist. Om jag hade blivit det, då hade jag blivit hängd.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat vara mig själv. Jag får vara mig själv här i Sverige.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat skapa min egen identitet. Jag har en egen identitet, och ingen kommer att ta den ifrån mig här i Sverige.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade samhället och religionen skapat en identitet till mig. Jag hade varit tvungen att acceptera den,

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte vågat säga emot religionen. Jag hade varit tvungen att hålla käften och vara tyst.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag varit som en fågel med klippta vingar som bara kunde flyga i sina drömmar.

Om jag hade bott kvar i Iran, då hade jag inte kunnat skriva den här texten.

*

Den här texten skrev jag till Tensta konsthalls textpris 2018. Jag vann inte, så ni får läsa texten istället. Här är vinnarna.

ateism, att lämna islam

Jag var med på radio!

För några dagar sen var jag med på radio. Det var ett program som heter “Människor och tro”.

Förra veckan hade de ett program som handlade om ateism. Det var intressant och jag kände igen mycket från mitt eget liv. Speciellt killen som var från Syrien och hade lämnat islam här i Sverige.

De ville att flera personer skulle vara med i nästa program, så jag skickade ett mejl och berättade lite om mig själv. Programledaren kontaktade mig och i torsdags var jag med i programmet. Jag var nervös och stressad, för det var första gången jag var med på radio. Det var jättekort tid och jag ville berätta mycket. Plus att jag har svårt att prata framför folk och det var direktsändning. Jag önskar att jag hade haft mer tid och kunde uttrycka mig bättre. Då hade jag förklarat vad jag menade lite tydligare.

Här kan du lyssna på programmet. Jag är med efter 25 minuter.

ateism, att lämna islam

Mitt efternamn

Jag heter fortfarande Mohammedi i efternamn. Men jag vill inte bli kallad för det, eftersom jag har lämnat islam och är inte muslim längre.

Mohammedi är ett vanligt efternamn i Iran och Afghanistan. På persiska är det vanligt att efternamn slutar på ”i”. Det är som ”son” på svenska. De flesta persiska efternamn slutar på i, till exempel Ahmadi, Hosseini och Heydari. Om man kommer från Teheran kan man heta Teherani i efternamn. Det visar att man kommer därifrån. Mohammedi betyder typ att man följer Mohammed. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men ungefär så.

Nu har jag hittat min egen identitet och har min egen livsåskådning och vill inte bli kopplad till någon religion. Därför känns det skitdåligt när folk säger Mohammedi till mig. När tandläkare eller andra säger mitt efternamn börjar jag tänka på allt det gamla. En av mina kompisar brukar skoja om mitt efternamn. Då blir jag irriterad och svär till honom.

Det påminner mig ganska mycket om mitt liv och allt som har hänt. Då tänker jag: Kommer jag att få byta mitt efternamn någon dag?

Jag vill inte att det ska stå Mohammedi på mitt id-kort. Just nu kan jag inte byta för jag har ett LMA-kort. Jag skäms när jag visar det för folk. Mohammedi! Det är som om det står på mitt kort att jag är muslim.

Det ska bli så skönt när jag blir av med det där namnet och ingen kallar mig Mohammedi längre. Det känns som om jag har städat bort smuts från mitt gamla liv, men det finns en liten bit kvar. Jag vet att det inte är smuts, men det finns fortfarande något kvar som kopplar mig till den muslimska religionen och kulturen. Det vill jag inte.

ateism, att lämna islam, islam, mat

Frihet på en tallrik

Skånsk äggakaka med fläsk

Alla muslimska barn får lära sig vad som är haram. Ordet haram betyder otillåtet. Men det finns saker som är värre än haram. Det kallas najes. Ordet najes betyder ungefär smutsig, men värre. Om man är smutsig kan man bli ren, men det som är najes kan aldrig bli rent.

Fläskkött är både haram och najes. Att äta fläskkött är bland det värsta man kan göra om man är muslim. När jag var liten fick jag höra det av min mamma, mullorna och alla andra i Iran. Man får lära sig i skolan vad som är haram och halal. Vi fick lära oss vilka sorters fisk man får äta. Fiskar som har fjäll är halal. Det betyder att man får äta de. Men fiskar som inte har fjäll är haram. Jag lärde mig att tycka illa om mat som var haram, till exempel fläskkött.  Man får aldrig, aldrig röra en gris eller vara i närheten av den. De sa att grisar parar sig med vem som helst och att grisar äter allt, till och med bajs. Därför är deras kött haram. Men den viktigaste anledningen till att man inte får äta gris är att Mohammed sa det. (Men islam har bara kopierat det från judendomen.) För mig var allt det här självklart när jag bodde i Iran.

När jag kom till Sverige såg jag att andra åt gris. Det var helt normalt för dem. Först ville jag inte ens röra deras tallrikar som de hade käkat gris på. Jag hade en stark känsla att det var najes. Om jag hade råkat ta på tallriken hade jag tvättat mig. Det hade känts som en synd. Men samtidigt började jag få andra tankar. Jag såg att det var helt normalt för andra att äta gris. Då förstod jag att det var min kultur och min religion som tyckte att grisar var smutsiga och otillåtna.

En gång åt jag gris utan att veta om det. Jag bodde i Karlskrona och de andra ungdomarna på mitt boende sa att jag hade ätit gris. Det kändes inte bra, men smakade gott. Nästa gång jag åt gris var när jag hade flyttat till Stockholm. Det var chorizo som vi grillade. Jag gillar stark mat och det var jättejättegott. Lite av den smutsiga känslan fanns kvar. Men jag hade bott ett tag i Sverige och lärt mig om andra livsåskådningar, så mina muslimska tankar hade börjat försvinna och mina tvivel växte.

Nu är alla mina tankar om haram och halal borta. Det är jätteskönt. Förut kände jag mig dålig och syndig hela tiden. Jag gick runt och var rädd för helvetet och döden. Nu är jag inte rädd längre. Jag kommer inte att bli bränd i helvetet för att jag äter en skinkmacka. Gris är ett djur precis som kor, lamm eller fisk. Jag äter fläskkött för att jag tycker det är gott. Bacon är det godaste köttet som jag vet. Det är salt och krispigt och smakar mycket bättre än lamm eller nötkött. I somras var jag i Skåne och åt äggakaka med fläsk. Det var det godaste köttet som jag har ätit i hela mitt liv!

Ibland säger jag att haram är den bästa kryddan. Jag menar att jag får en frihetskänsla av att äta saker som var förbjudna i min tidigare religion. Nu vill jag leva tvärt emot islams regler och förbud, eftersom religionen förstörde så mycket av mitt liv. Därför smakar maten extra bra med bacon.

ateism, böcker, islam, kristendom

En bok som hjälper mig tänka

För några månader sedan gick jag med i Humanisterna och fick boken “Sekulär humanism” av Patrik Lindenfors och Christer Sturmark. Den är väldigt intressant och jag läser den just nu.

Det är som att läsa mina egna tankar, men på ett mer avancerat språk. Min svenska är enkel och vardaglig, men språket i boken är lite mer avancerat. Om man använder ett sådant språk blir det lättare för andra att förstå. Ett exempel är den här mening som finns på sidan 19:

“Den sekulära humanismen uppfattar verkligheten som naturlig, snarare än övernaturlig.”

Det är en enda mening, men den säger något som jag måste använda många ord för att förklara. Jag brukar prata om Jonas som var i en fiskmage, Salomon som pratade med djur eller Moses som öppnade havet och förvandlade sin käpp till en orm. Sådana berättelser är övernaturliga och helt orimliga. De är som Sagan om ringen för mig. Varför tror folk på Moses men inte på Sagan om ringen? Alla förstår att Saga om ringen bara är fantasi. Varför säger man inte samma sak om berättelserna i bibeln och koranen? Jag tror på det som finns i verkligheten. Naturen som vi ser är på riktigt.

Språket är komplicerat. Det finns hundra olika sätt att säga en sak. Jag är inte en människa med en utbildning och ibland kan jag inte uttrycka det jag vill. Utbildning är viktigt för att kunna uttrycka sig på ett bra sätt. Det språk som jag fick under min uppväxt var ett religiöst språk. Eftersom språket är ett verktyg för att förstå och förklara världen, så var det som om jag bara kunde se världen ur ett religiöst perspektiv. Här i Sverige har jag skaffat mig ett sekulärt språk för att prata om världen och mig själv. Men det tar tid att lära sig ett mer avancerat språk. Boken om sekulär humanism hjälper mig mycket.

 

ateism, islam

Tre ord som jag undviker

När jag kom till Sverige förstod jag att mitt språk har lånat många ord av arabiska. Många av orden kommer från islam. Nu försöker jag undvika att använda sådana ord, men det är ganska svårt. På persiska och dari finns flera vanliga ord och uttryck som kommer från islam. Här är tre ord jag försöker undvika:

1. Inshallah

Inshallah är ett vanligt ord bland muslimer. Det är ungefär som ”jag hoppas”, men man hoppas på gud (Allah). Om en person säger att livet är skitjobbigt så kommer den andra att säga: ”det kommer att bli bra, inshallah”. Jag tycker inte om det. Det känns obekvämt när folk säger sådant till mig för jag hoppas inte på Allah. Jag bryr mig inte om Allah.

2. Jalla/Yalla

Ett annat vanligt ord är jalla som betyder att man ropar på Allah för att han ska hjälpa till (ya Allah). Jag tycker inte om ordet. När folk säger det till mig vill jag säga ifrån, speciellt när det är svenska personer som säger det. Det känns inte så bra. I ett sekulärt samhälle borde språket vara fritt från religion.

3. Khoda hafez (hej då)

Det betyder ”guden skyddar dig” och man säger det istället för ”hej då”. Man kan inte undvika det på dari för det finns inget annat ord. Folk blir sura om man inte säger det. De tycker att man är otrevlig.

När jag hör folk prata med religiöst språk blir jag obekväm. Jag vill säga till folk att sluta säga sådana ord till mig. Jag försöker att inte tjafsa om det, men egentligen vill jag fråga folk vad de menar med ”inshallah” och sådana ord. Jag vill att alla svenskar som säger yalla ska förstå vad de säger. Jag har sett yoghurt, film och en bok i svenska som heter yalla. Varför kan ni inte använda vanliga svenska ord som inte kommer från islam?

 

ateism, kristendom

En missionär i Stockholm

I helgen träffade jag en man, som jag tror var missionär. Han kom fram till mig och min kompis i stan. Det första som han sa var att Jesus älskar oss. Han var jätteglad och såg salig ut. Han pratade om Jesus och kristendomen. När sådana saker händer är det som om någonting i mig säger att jag måste protestera. Jag kan inte vara tyst. Jag sa att jag är inte intresserad av religionen och är en ateist. Han sa “Jesus älskar dig även om du är ateist” och började prata ännu mer om kristendomen.

Han pratade mycket, jag ville inte vara otrevlig och lyssnade. Samtidigt ville jag diskutera med honom om religionen. Det gick inte så bra. Han lyssnade inte på mig och ville bara säga saker som han trodde på. Han sa att Jesus finns i mitt hjärta och att jag måste vilja se honom. Mannen verkade vara helt hjärntvättat. Men jag har inte tillräckligt mycket kunskap för att diskutera med en kristen. Jag växte upp i Iran och fick inte lära mig om några andra religioner än islam. Om han hade varit muslim hade jag haft mycket att säga. Jag frågade honom om dinosaurier när han började prata om Adam och Eva. Han sa att det står i bibeln om stora monster som bodde på jorden. Det låter som skitsnack.

Mannen påminde mig om mullorna i Iran. De pratade på samma sätt om Mohammed och koranen. Men där får man inte ens diskutera religion, man måste lyssna på vad mullorna säger. Jag är glad att jag kunde säga mina åsikter, även om mannen inte lyssnade. Det kan man inte göra i länder som Iran och Afghanistan. Där är det dödsstraff på att vara ateist.

ateism, att lämna islam, islam, فارسی/دری

مُرتد کیست؟

یک مُرتد کسی هست، که از دین یا اعتقاد خود برگشته باشد. من یک مُرتد هستم چرا که از دین خود برگشته ام. من قبلا مسلمان بودم.

من در آغاز سال 2018 سه مقاله در مورد راه من از اسلام تا آتئیست در سایت آتئیست سووریه(Ateist Sverige) نوشتم. مردم از نوشته‌های من خوششان آمد و این برای من خوشحال کننده بود که نظراتشان مثبت بود. من می‌خواهم که مردم این را درک کنند چطور آدم در یک اجتماع اسلامی و یک خانواده مسلمان رشت می‌کند. من خواستار این هستم که آدم های مذهبی خودشان شروع کنند به فکر کردن. برگشتن از اسلام برای من یک پروسه ی طولانی بود. اگر من با کسانی که از دین برگشته بودن آشنا نمی‌شدم شاید من هنوز مسلمان بودم. به همین دلیل می خواهم در این بلوگ در مورد زندگی خود و افکارم بنویسم.

ateism, att lämna islam, islam

Förbjud religiösa friskolor!

Jag tycker att man ska förbjuda religiösa friskolor. Det finns ingenting bra med religionen och barn måste välja själva vad de vill tro på. I dag finns en insändare av mig i Dagens Nyheter. Jag berättar lite om mig själv och att jag önskar att jag hade fått välja själv från början. Men det var omöjligt i Iran där islam styrde allt, även i skolan.

Läs min insändare här!